Här kommer lite uppföljning av trippen.

Jag och lillasyster tog den största och i våra ögon säkraste bilen från jobbet och begav oss mot Vilhelmina och allt gick ganska bra. Lite halkigt och en hel del snörök. Men i stadig fart tog vi oss iallafall framåt och slutligen till Vilhelmina och de enda djur vi såg på vägen var faktiskt en räv.

Väl framme i Vihllis så knackade vi på hos våran kollega som gladeligen tog emot oss och man kan väl säga att de hade en mysig liten välstädad klinik som nu skulle räknas från golv till tak. Vi var taggade och det gick rätt så fort med själva räknandet iallafall. Men man kan väl lugnt säga att vi gjorde en del fynd. Allt från saker från 1983 till grymtande grisar.

Sen efter x antal timmar och en pizza senare var de dax att fortsätta road trippen vidare mot Arvidsjaur. Där har jag faktiskt aldrig varit där och vägen var minst sagt ödslig och det kändes som att den aldrig tog slut.

Vi slutade dessutom möta lastbilar så naturligvis dök det upp en renflock mitt på vägen framför oss. Lite chockartat trycker jag på bromsen allt vad jag har och bilen börjar naturligvis kana på blåisen som fanns under snön. Och under dessa sekunder han jag tänka väldigt mycke och allt gick lite i slow motion. Han t.ex tänka:

- Jag kör inte i diket, den här bilen kan ta en ren eller två. Diket kommer vi aldrig ut

- Jag tar de två till vänster. (stod cs 8 st totalt men två lite mer avskillt.) 

- Varför flyttar de inte på sig?

- Varför säger Ofelia inget?

Nånstans i de här fryser jag och bara gapar och inser att situationen är ett faktum och donk så kör vi in i x antal renar. Några meter senare stannar vi och vi tittar på varandra och Ofelia grips av lite lätt panik och jag börjar tokskratta. För när man tänkte på situationen var de ganska kul.

Såg framför mig hur jag mitt i ödeskogen håller stenhårt i ratten och bara gapar sen kanar vi rakt in i renarna i typ 30km/h. Så himla stört. De va som på film. Sen skrattade vi hysteriskt ett tag över hela situationen sen vänder vi och ska kolla läget och Ofelia ringer lite nervöst till polisen.

Samtalet till polisen. P-polis O-Ofelia

O: vi har kört på några renar?!?

P:Var är ni?

O: Ehhh.. nånstans mellan sorsele och arvidsjaur och de är skog överallt.

P: okej..?! Har du inte sett nån skylt?

O: nja,

P: Hur många har ni kört på? Lever de?

O: Vi vet inte, vi försöker kolla nu men vi har                            nog kört på några.

Nu har jag vänt och hittat en ren på vägen. Så jag tog på mig reflexvästen som Ofelia hade med sig av någon anledning och hoppar ut. Var på renen reser sig och Ofelia skriker nått i stil med AKTA DIG! Renen reser sig iallafall och jag kunde inte hitta nå blod och den lunkade sakta in i skogen.

O: Vi har hittat en ren, men nu går den typ.

P: okej

Sen ser vi en till ren längre fram som lunkar efter vägen så vi kör fram dit och även denna lunkar ut i skogen. Jag kastar mig ut och försöker trots allt på ett kort på eländet.

Ofelia fortsätter prata med polisen

O: Men vi vet inte vad vi ska göra nu är dom borta?

P: Okej, så nu kan man säga att ni körde på några renar som nu har sprungit till skogs?

O: Ja, de kan man kanske säga.

P: Okej men märk ut platsen. Sen vill jag ha era uppgifter.

O: okej vad kommer hända? (antagligen livrädd att typ blir anmäld) 

P: Ja lappen kanska ringer.

O: Okej, hejdå.

P: Hejdå!

Hon han även i samtalet nämna var vi kom ifrån och var vi jobbade vilket gjorde de hela ännu lite roligare.

Sen skulle vi ju märka upp platsen. Och hur gör man de när de redan sitter soppåsar på varannan plogstolpe. Jo, utrustade som vi var så tog vi några rektalhandskar och knöt upp. Går helt enkelt inte missa.

Sen kom vi änltigen fram och konstaterade att även bilen var lite skadad tyvärr. Men hellre den än vi. Så nu sitter vi på hotellet http://www.hotell-laponia.se och försöker varva ner lite och är något rädda för vad som ska hända imorgon?!? Är faktiskt lite skraj... men kan de bli värre?

Men min syster är fantastisk sällan har jag skrattat som idag trots allt!

Glömde ju påpeka för er alla att jag har världens starkaste och bästa föräldrar!

Bara så ni vet och inte glömmer bort de.

Ha ha jag tror de här är nog världens fulaste bild, mina fötter ser enorma ut. Men idag är de iallafall mina rosa grissockar. Tycker de är ett roligt sätt att få folk att le och de stör ju som egentligen inte med lite färg på sockarna eftersom de ändå oftast är i skorna. Så köp färgglada sockar allihop! 

God Morgon allihopa. I natt väcktes vi kl 2 av att Nickes telefon ringde och de var dax för honom att fara och jobba. Helst oplanerat men så är de när man ska skottta snö. Men de innebär iallafall att de snöat en hel del och plogbliar m.m har dragit ut så de var bara för honom att kliva upp. Tyckte lite synd om honom men han är rätt van och tycker de är roligt att köra nya traktorn så de går säkert bra.

Jag är uppe tidigt för att jag ska åka och göra klart i stallet för sedan ska jag och Ofelia åka på en liten road trip. Vi ska först till Vilhelmina sen vidare till Arvidsjaur ikväll för att sedan dra vidare till Lycksele imorgon kväll. Känns lite skumt eftersom de är byar man inte direkt brukar va i och jag har t.ex aldrig varit i Arvidsjaur. Men de går säkert bra. Nu hoppas jag mest att snön har frusit fast på vägarna så vi slipper blåisen. Men de sägs ju att de är mer snö i inlandet så vi får hoppas på de och att vi slipper så mycke ren som möjligt. Sen får vi se hur de blir med bloggmöjligheterna men jag har iallafalll tagit med mig kameran så i värsta fall blir de uppdatering på torsdagkväll.

Sen såg jag på svenska hjältar galan igår till och från och jag måste nog säga att de var ganska mycke dravel. Klart att de är roligt att folk ä duktiga och griper in men shit. Kändisar som sitter och grinnar konstant och vanliga människor som är så stylade så de knappt kan röra sig. Jag blir bara less. Jag gillar verkligen inte sånna här galor dvs, faddergala, idrottsgal, fotbollsgala, rosa bandetgala m.m de flesta är bara till för att folk ska kunna stilla sitt dåliga samvete genom att skicka ett sms eller så är de till för inbördesbeundran. Däremot skulle jag inte ha något emot att dra på mig en snygg klänning själv och gå på en, Men vem vill inte gå på gala om man aldrig får? Nej tacka vet jag Paradise Hotel.

Nej nu är de dax att dra till stallet så vi kan åka nångång. Tror jag ska koka lite kaffe och ta med mig för säkerthetsskull. Jag tror risken är stor att man blir trött i bilen.

Är idag dessa fina krokar. Skulle gärna vilja ha ett helt gäng av dessa i halllen. Finns dessutom i massor av olika färger. Jag har en lite förkärlek till krokar av olika slag konstigt nog. Hittat dessa på www.bluebox.se som förövrigt är en av mina absoluta favoritsidor.

De var de ett annat projekt i verkstan. Denna gång en annan syster som behövde lite glitter i livet. Även denna gång en Lamicell transformers hjälm. Ganska vanliga dom hjälmarna. Men de är helt kalrt de bästa hjälmen jag nånsin haft så de är kanske inte så konstigt.

Denna gång var målet att de skulle vara en liten diskret pimping. Så på långt håll och när det är mörkt syns de nästan inte. Jag har använt vita swarovski kristaller. Som faktiskt är jättefula på bild. Ser väldigt plastiga ut men de glittrar jättefint och lite annorlunda än de som är klara och de är bra för alla ska inte ha lika.

Idag är jag uppe tidigt. Jag ska faktiskt jobba! Kors i taket. Men de kommer blir kul och de verkar vara rätt så lugnt här så de blir säkert bra.

Igår kväll så jag på filmen som gick på 4.an Nån fler som såg? Solstorm tror jag de hette. Svensk film. Jag brukar ju inte gilla svenska, speciellt inte filmer med alla "vanliga" skådisar. Men den här filmen var faktiskt ganska bra. Om man bortser från vissa medelmåtta skådespelarinsattser från vissa. Men de var verkligen ingen film som man kunde förutspå vad som skulle hända. Så jag fick en glad överraskning sent på söndagkväll.

Nej nu är de dax att hoppa i jobbpyjamasen och göra något vettigt. Lite besviken dock på att de ännu inte fixat någon rosa till mig.

Idag måste jag verkligen ursäkta mitt otroligt slöa bloggande. Har varit en riktigt slapp och skön lucia och 3.e advent. Så idag blir de en riktigt bildblogg. Har lite ordtorka.

När de är lucia och annat julmys känner jag nästan allltid att jag vill baka. Så idag blev de klassisk knäck, wiener nougat, mozartkulor och Matilda special.

Sen bar det av till mamma och där var syskonbarnen i full gång med dans. 

Iron Maiden på högsta volym och frisyrerna fixade. En helt vanlig dag hos mormor.

Sen åt vi god middag som världens bästa mamma laga. Alltid lika trevligt. Dessutom hade mamma slagit på stort och gjort en helt fantastisk efterrätt. Messmörsparfait med varma hallon. Jätte gott! Sen avslutades middagen men mina otroligt söta syskonbarn.

De drog tillsammans med mammorna ihop ett litet luciatåg och lussade som bara småbarn kan. De var så duktiga med sånger och allt. Även om de bland annat var bä bä vita lamm. Men inte så lätt för en 5-åring, två 3-åringar och en 1-åring att lära sig nya sånger. Så en klassiker mitt i allt gav dem ett leende på läpparna. De var verkligen hur söta som helt och jag ser redan fram emot nästa år.

Jag kan än en gång konstatera att jag är en del i världens bästa familj!